Svårt att förstå

Jag står i ett vägval, och för dom som känner mig bäst så vet dom också att jag har väldigt svårt för att fatta beslut. Ofta så är det så i alla fall. På samma gång som jag har svårt att ta beslut så vill jag också alltid folks bästa, jag sätter mig själv i princip i sista hand och jag själv mår hellre sämre än att folk som jag bryr mig om mår dåligt. Vilket komplicerar det här valet ännu mer. Jag trodde att jag hade gjort mitt val för tre veckor sen... Men det är så lätt att falla tillbaka i det gamla eftersom jag inte varit i något liknande, någonsin. Jag har aldrig klivit utanför mitt rum (läs min verklighet) på flera år. Att göra det nu, skrämmer skiten ur mig... Jag vet inte alls vad som väntar där ute och det är klart man blir rädd och drar sig för att undersöka verkligheten ut över sin egen. Det är en naturlig instinkt... Det är svårt att räcka ut en hand och be om hjälp också, även fast jag vet att jag har ett fantastiskt underbart stöd här hemma, och på andra håll.

Som en reflex så tänker jag "vad kan dom göra för mig? Vad finns det som dom kan göra för att få mig att må bättre?" Tvivel. Alltid denna tvivel... Jag vill inte leva i det här. Som en person sa till mig, GÖR NÅGONTING ÅT DET! Det är så uppenbart att jag inte vill leva i det som varit, men ändå så funderar jag på om jag ska fortsätta leva i det - även fast jag inte vill må dåligt. Hallå??? Det är faktiskt lika uppenbart som det låter. Men det hugger i hela mig för att jag är så rädd, rädd för att må ännu sämre, rädd för att gråta. Rädd för att aldrig komma över det jag behöver komma över. Rädd för att bli besviken på vad som väntar där ute, rädd för att bli ensam... Det är tryggt i mitt rum, även om det innebär sorg, smärta och en annan sorts rädsla. Med tanke på det liv jag levt dom senaste åren, så är det en väldigt stor sak att faktiskt kliva ut ur mitt rum och låsa och slänga bort nyckeln... Jag vill verkligen fatta rätt beslut. Eller, jag vet redan vad rätt beslut är. Men jag hindrar mig själv från att ta det beslutet. Varför?


Nu till något roligare - imorgon så piercar jag tungan! TJOHOOOOOO!! Sen ska jag planera min försa tatuering :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback