Jag har tänkt på en sak. Jag har nog inte varit den trevligaste på senaste tiden... Jag ska väl inte skylla ifrån mig på något men jag antar att det har att göra med att jag har gått ifrån mitt tre åriga förhållande och har känt mig rätt ensam. Men samtidigt så måste jag också ta ansvar för att inte låta det gå ut över någon annan. Och det har jag nog... Jag inser det nu. Speciellt när man hamnat i diskussioner med mina underbara vänner så har jag varit alltför envis och pushat det för långt så det kanske till och med gått över styr. Och det är ju det sista jag vill..

Med tanke på att jag faktiskt inte är tillsammans med M längre så betyder det också att jag är inne i något helt nytt och främmande. Jag har varit väldigt förvirrad och mått jävligt dåligt och det har resulterat i att jag har varit konstig, annorlunda, dryg..? Men jag är på väg tillbaka! Jag behöver väl lite tid att smälta det här och känna att jag faktiskt är omtyckt.

Satt och tänkte på förra sommaren och jag hade överlag väldigt roligt då, jag var mycket med min älskade vän Sara och ja det finns inte ord nog för att beskriva hur mycket jag tycker om dig! Vill bara att du ska veta det. Du har en stor plats i mitt hjärta. Jag hoppas att den här sommaren blir ännu bättre full med bus och äventyr ;)

Imorgon åker jag till grekland och jag kommer sakna mina vänner väldigt mycket. Jag hoppas ni vill ses när jag kommer hem!! :) Puss och kram vi hörs kanske senare ikväll eller imorgon innan jag åker. Annars uppdaterar jag möjligtvis i grekland!

Hej alla där ute!

Jag är riktigt taggad på att komma igång med träningen och kosten igen, på riktigt... Vet inte vad som hände men helt plötsligt slutade jag göra mina övningar här hemma. Kanske för att jag är för otålig på att reslutat ska komma? Iof så har jag gått upp ett par antal kilo så skillnad gjorde övningarna, även om jag inte såg någon markant skillnad. Pappa och vi snackar om att alla (jag, nisse, pappa och magnus) ska börja gymma på SATS typ. Det blir kul för då är man fler + att vi har en expert på träning med oss, Magnus!! Skit bra. Eftersom vi alla bor tillsammans då så ska vi äta nyttigt och bra mat för just träning osv, så jag är grymt taggad - ska se till att detta blir av också!!

Hade tänkt att gå ut och gå powerwalk idag, men avstod eftersom jag inte har några bra skor. Kändes inte som en bra idé att komma hem och ha svin ont i fötterna.. Ska försöka kirra ett par bra jogging skor/gå skor.

Som ni alla vet så har jag ju också piercat tungan och den läker så himla bra! Jag har tagit hand om den jätte bra, eller jag tar bra hand om den så att det inte ska bli infektion. Jag kan i alla fall käka mat nu, inte till 100 % men jag kan tugga och sådant och det är aaaaaaas skönt :D.


Och på söndag så ska jag till Grekland i två veckor med min lillebror, mamma och hennes bästis är där redan. Åhh det ska bli sååå skönt. Känner verkligen att jag behöver den semstern. Sen kommer jag hem, är hemma i tio dagar och sedan åker jag till London i en vecka! :)



Hej svejs

Hallå alla där ute. Igår var jag inne i stan, och piercade tungan. Det gjorde ont! Eller i alla fall när han skruvade åt kulan... :P Men jag var lite för fokuserad på hur ont det skulle göra så då spände jag mig och det resulterade så klart i att det gjorde mer ont än nödvändigt. Fast det var inte så farligt som jag trodde! Så nu i helgen ska jag ta det lugnt bara så jag låter tungan läka det här. Tydligen så har jag haft tur för min tunga är inte mer svullen än vad den var igår, en dels tungor har blivit enorma så dom inte kan prata men jag kan prata någorlunda bra i alla fall :)

Något som verkligen suger är att jag inte kan äta riktig mat på minst en vecka och det SUGER verkligen. På riktigt!! Jag är lite halvt deppig pga det, haha.. Jag längtar tills om några veckor för då kan jag äta igen... Jag drömmer till och med om mat! Haha herregud jag hoppas det kommer vara värt det sen ;)

Nu ska jag gå och äta SOPPA (!!!!!!) och hoppas på att jag blir mätt.

P&K Jullan

Honey why you calling me so late?
It's kinda hard to talk right now.
Honey why are you crying? Is everything okay?
I gotta whisper 'cause I can't be too loud

Well, my girl's in the next room
Sometimes I wish she was you
I guess we never really moved on
It's really good to hear your voice saying my name
It sounds so sweet
Coming from the lips of an angel
Hearing those words it makes me weak

And I never wanna say goodbye
But girl you make it hard to be faithful
With the lips of an angel

It's funny that you're calling me tonight
And, yes, I've dreamt of you too
And does he know you're talking to me
Will it start a fight
No I don't think she has a clue

Well my girl's in the next room
Sometimes I wish she was you
I guess we never really moved on
It's really good to hear your voice saying my name
It sounds so sweet
Coming from the lips of an angel
Hearing those words it makes me weak

And I never wanna say goodbye
But girl you make it hard to be faithful
With the lips of an angel

It's really good to hear your voice saying my name
It sounds so sweet
Coming from the lips of an angel
Hearing those words it makes me weak

And I never wanna say goodbye
But girl you make it hard to be faithful
With the lips of an angel

And I never wanna say goodbye
But girl you make it hard to be faithful
With the lips of an angel

Honey why you calling me so late?

Jag står i ett vägval, och för dom som känner mig bäst så vet dom också att jag har väldigt svårt för att fatta beslut. Ofta så är det så i alla fall. På samma gång som jag har svårt att ta beslut så vill jag också alltid folks bästa, jag sätter mig själv i princip i sista hand och jag själv mår hellre sämre än att folk som jag bryr mig om mår dåligt. Vilket komplicerar det här valet ännu mer. Jag trodde att jag hade gjort mitt val för tre veckor sen... Men det är så lätt att falla tillbaka i det gamla eftersom jag inte varit i något liknande, någonsin. Jag har aldrig klivit utanför mitt rum (läs min verklighet) på flera år. Att göra det nu, skrämmer skiten ur mig... Jag vet inte alls vad som väntar där ute och det är klart man blir rädd och drar sig för att undersöka verkligheten ut över sin egen. Det är en naturlig instinkt... Det är svårt att räcka ut en hand och be om hjälp också, även fast jag vet att jag har ett fantastiskt underbart stöd här hemma, och på andra håll.

Som en reflex så tänker jag "vad kan dom göra för mig? Vad finns det som dom kan göra för att få mig att må bättre?" Tvivel. Alltid denna tvivel... Jag vill inte leva i det här. Som en person sa till mig, GÖR NÅGONTING ÅT DET! Det är så uppenbart att jag inte vill leva i det som varit, men ändå så funderar jag på om jag ska fortsätta leva i det - även fast jag inte vill må dåligt. Hallå??? Det är faktiskt lika uppenbart som det låter. Men det hugger i hela mig för att jag är så rädd, rädd för att må ännu sämre, rädd för att gråta. Rädd för att aldrig komma över det jag behöver komma över. Rädd för att bli besviken på vad som väntar där ute, rädd för att bli ensam... Det är tryggt i mitt rum, även om det innebär sorg, smärta och en annan sorts rädsla. Med tanke på det liv jag levt dom senaste åren, så är det en väldigt stor sak att faktiskt kliva ut ur mitt rum och låsa och slänga bort nyckeln... Jag vill verkligen fatta rätt beslut. Eller, jag vet redan vad rätt beslut är. Men jag hindrar mig själv från att ta det beslutet. Varför?


Nu till något roligare - imorgon så piercar jag tungan! TJOHOOOOOO!! Sen ska jag planera min försa tatuering :)

Varför ska allt vara så fucking jävla svårt? Jag hatar det här...


SKJUT MIG!

This is the end you know
Lady, the plans we had went all wrong
We ain’t nothing but fight and shout and tears

We got to a point I can’t stand
I’ve had it to the limit; I can’t be your man
I ain’t more than a minute away from walking

We can’t cry the pain away
We can’t find a need to stay
I slowly realized there’s nothing on our side

Out of my life, Out of my mind
Out of the tears that we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind
Out of my head, Out of my bed
Out of the dreams we had, they’re bad
Tell them it’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad

Another night and I bleed
They all make mistakes and so did we
But we did something we can never turn back right

Find a new one to fool
Leave and don’t look back. I won’t follow
We have nothing left. It’s the end of our time

We can’t cry the pain away
We can’t find a need to stay
There’s no more rabbits in my hat to make things right

Out of my life, Out of my mind
Out of the tears we can’t deny
We need to swallow all our pride
And leave THIS mess behind
Out of my head, Out of my bed
Out of the dreams we had, they’re bad
Tell them it’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad..

Man skulle ju lugnt kunna säga att den största delen av den här världen består av en jävla massa bullshit. Rent allmänt alltså. Tänk vad många personer som bara snackar en jävla massa skit? Lustigt det där... Finns väl egentligen ingen som helst anledning till att vara oärlig eller bara rent ut av dum i huvudet? Folk är så känsliga. Även jag. Det är väldigt mänskligt. Men ändå, så är det så mycket skitsnack över allt. Om allt och alla, om allt och inget. Hellre än person som är ärlig och uppriktig och RAK än folk som tar genvägar i allt och inte är uppriktiga. Fast det är också svårt att vara rak mot någon då man måste tänka på hur man framför det man vill säga. Att vara rak mot någon behöver inte alltid vara att man ska säga rätt ut vad man tycker, utan det är snarare att man måste tänka efter på vad man säger men fortfarande att man skippar 'skitsnacket'.

Nu ska jag nog kasta mig i säng, är trött och måste nog sova. Innan mina tankar flyter iväg någon helt annanstans som inte är så bra för tillfället kanske.

Tack underbara Josefine för ditt stöd. Och tack familjen. Ni är bäst!


josefinis<3

Har saker jag måste ta mig igenom, har därför ingen lust att skriva... Uppdaterar när jag står stadigare på fötter igen.

Förhållanden är svårt, väldigt svårt. Vad är viktigast och vad är mindre viktigt i ett förhållande? Vad ska ens partner ha, och hur mycket ska man dela och ha gemensamt? För mig är tillit, ärlighet, kärlek och respekt absolut viktigast i ett förhållande. Tillit för att man alltid ska kunna lita på varandra, oavsett situation. Ärlighet för att man alltid oavsett vad ska vara ärliga med varandra - känslor, tankar, funderingar - allt! Det är viktigt att kunna prata om allt också, att man vågar göra det. Kärlek för att man måste älska varandra och slutligen respekt för att man ska alltid respektera sin partner. Respektera att det är en egen individ med ett eget liv och egna värderingar. Jag tror starkt på att om något av detta fattas i ett förhållande så kan det bli väldigt svårt att få det att fungera.

Så när vet man att ett förhållande inte fungerar längre? När vet man att man sitter fast i en återvändsgränd, som man bara inte kan ta sig ur? Jag har absolut ingen aning. Känner man att något inte stämmer så ska man lita på den känslan och helst av allt försöka prata om det med sin partner. Men om det inte går då? Vad gör man då? För att ens partner inte är villig att diskutera det, eller helt enkelt inte kan ta emot det.

Personligen så har jag väldigt nära till känslor och är extremt omtänksam mot dom som står mig närmast. Detta kan vara ett stort problem för stora beslut, för att man helt enkelt tänker för mycket på hur den andra ska reagera på det. Man är rädd, helt enkelt. En del andra har lätt för att ta stora beslut som att till exempel flytta ihop, eller gå skilda vägar. Jag anser att det är väldigt viktigt att man sätter sig själv i första rummet. För mig är det jätte svårt, eftersom jag allid satt mig själv längre ner på listan än vad man ska. Du är alltid nummer ett. Men märker man att man inte får den friheten som människa, att göra det man gillar, umgås med dom man vill umgås med, ja när man känner att man helt plötsligt känner sig begränsad så är det dags att ta sig en tankeställare. Du bestämmer över ditt liv, vad du vill göra med det, vad du ska göra i vardagen osv. Det finns absolut ingen annan som kan ta dom besluten åt dig.

Igår så festade jag gärnet, eftersom jag då firade min 18-års dag. Fan vad roligt det var! Det kom massa folk och det var super trevligt. Även om jag var totalt borta från typ tolv till tre, så hade jag så fruktansvärt kul hela kvällen. Jag är så himla glad!! Jag tänkte inte låta något eller någon förstöra min kväll, och även fast det hände lite saker som kunde förstört, så förstörde det inte min kväll ska jag säga er! Jag tyckte det blev väldigt lyckat och jag skulle inte tveka på att göra om det!

Men nu ska jag återgå till något annat, tjopp tjopp gummisnopp!

Du växer i mina ögon mer och mer. Vi har mer gemensamt än vad vi tror. Jag älskar dig! <3